.

.

Konstnärens peak

OkategoriseratPosted by rolfcarlsson Fri, September 16, 2016 12:53:32

Alla konstnärer når en "peak" i livet. Den kan infalla i unga år, runt medelåldern eller rentav vid 75. Björn Ulvaeus har sagt att han hade sin peak i mitten av ABBA:s karriär, och att han aldrig mer kommer att kunna skriva såna låtar som han och Benny gjorde då.
Jag tror att jag redan har "peakat". Det vore trevligt att ha det bästa framför sej men det får i så fall tillskrivas annat i livet. Hälsan, kärleken och sånt.
Jag tror att jag peakade 1997, i september närmare bestämt. Jag var tretti, småbarnspappa och började förstå på allvar vad konsten och skrivandet egentligen handlade om. Just den insikten gjorde att jag fick en oerhörd energi och skrev låtar till en ny platta i ett enda livets andetag, som om varken gårdagen eller morrondagen fanns.

Man blir sällan eller aldrig helt nöjd med det man gör, i bästa fall når man 75 procent men värdet brukar falla med åren. Jag har skrivit väldigt mycket, på det stora hela - låtar, dikter, romaner. Alla färdigställda projekt har krävt fullt fokus, i tillblivelsens ögonblick, och somligt har blivit ganska bra, annat mindre bra. Jag har egentligen aldrig förstått vad som erfordras av en, mer än tid och verktyg. En del pratar om inspiration men inspiration finns inte mer än i ytlig bemärkelse. Jag tror mer på att använda verktygen, hantverket, och låta sej följa med i nåt slags andligt flöde. Jo, man skulle kunna kalla det en Nära-Gud-upplevelse, och låt gå för det. Sen kan Gud tolkas på tusen sätt och ha skepnaden av egentligen vad som helst, bara det handlar om att vara trogen sej själv och sitt uppsåt. Och att man förhåller sej på den sidan som kan anses vara god och som främjar just det goda.

När jag ser tillbaka på mitt skrivande, på sångerna framförallt, ser jag först bristerna och oskärpan, därefter hittar jag kanske en del kvalitéer och här och där kan jag skriva under på helheter. Hantverk som håller hela vägen, med fel och brister men som ändå har fullbordats och kan passera.
Sen finns det en del texter, låtar, där jag inte fullt ut kan intyga att jag själv varit närvarande, både ifråga om rent "dåliga" grejer men lika mycket när det gäller bra låtar. Det finns en del, inte så många, sånger som jag inte alltid förstår att jag skrivit. För att dom - ja, det kan låta märkligt - står "över" mej själv. Det är som att jag inte hållit i pennan själv utan bara skrivit ner vad nån annan dikterat.
Några av dom sångerna jag syftar på har en tydlig datering. Dom är skrivna 1997, i september. Och varför just då, vid en så avgränsad, kort tid?
Minns i september. Jo, jag minns det mycket väl. Under några veckor låste jag in mej i ett hus i skogen. Bara jag, gitarr, enkel inspelningsutrustning, papper och penna. Min andra del av tillvaron just då var alltså en helt annan; tre små barn, dagishämtning, hektiskt vardagsbestyr.
Jag skrev och spelade in, petade in en pinne i vedspisen, tog en promenad, skrev vidare och lät mej sköljas med i allt som kom farande.
Tio låtar hade jag klara i september 1997, nästan alla på "hög nivå" när jag rannsakar mej själv och ett par av dom är troligtvis dom bästa jag nånsin skrivit och lika troligt är att jag aldrig kommer att kunna skriva såna låtar igen. Jag har i alla fall inte lyckats på snart tjugo år.

För livets skull
. Med undran vid min sida.
Min peak i livet.

https://open.spotify.com/track/6RkXw9FhtOu6OmIly5jy6X












  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.