.

.

Bakvägen in

OkategoriseratPosted by rolfcarlsson Wed, October 15, 2014 17:51:24
Skön känsla att gå före i kön ibland. Nej, missförstå mej inte. Vassa armbågar har jag aldrig haft, men ni vet hur det kan vara att stå där vid huvudentrén och se den långa kön ringla sej runt hörnet och man liksom förstår att det är kört. Man kommer inte bli insläppt, åtminstone inte på länge.
Det är då man kan få innovativa tankar, om man trots allt vill in.
Man kan exempelvis fundera kring om det finns en bakväg in. En köksingång, eller en källarväg. Man kliver lite diskret ur den långa kön och undersaker saken närmre.
Och där, på bakgården, hittar man en dörr som ser klart intressant ut. Den måste det vara. Bakvägen in.
Och just när man greppar handtaget så åker dörren plötsligt upp och man möts av en förtjusande kvinna som lite förvånat tittar på en och säger:
- Ska du in här?
Hon ifrågasätter ingenting, men är inte heller direkt omfamnande. Hon är bara artig och släpper in en och så är man där. Som om man alltid brukar ta just den vägen in, fast man egentligen bara råkat komma rätt.
Väl där innanför återstår nästa steg, att öppna nästa dörr. Och under tiden passar man på att insupa atmosfären. Man vet inte hur det kommer att gå, det enda man vet är att det fanns en bakväg och den lägger man förstås på minnet.
Man får också en känsla av att det mesta är möjligt.
Det gäller bara att ha fantasi och lite goda idéer.
Det är inte så farligt att misslyckas, det är långt värre att aldrig våga leta efter den där bakvägen och dörren.
Och ibland har man tur. Ibland blir man insläppt. Ibland kanske man får försöka bryta sej in.
Ibland kanske det är portkod.
Det är smällar man får ta.

  • Comments(0)//blogg.rolfcarlsson.net/#post36