.

.

Slas, vänskap och död

BöckerPosted by rolfcarlsson Tue, January 08, 2008 08:30:43

Ovanligt många tycks dö nuförtiden. Eller så är det en del av att man blir äldre själv. Folk rycks bort, en efter en. Förutom att jag nyss och helt obegripligt förlorat en nära vän och kollega i en bilolycka går en av mina absoluta litterära hjältar och dör samtidigt. Knappt hinner jag skriva av mej minnet av mitt korta och lyckliga möte med Slas en gång förrän tidningarna meddelar att han är död och borta.
Han blev nästan 80 år och hann skriva fler böcker än han samlade år på sej. Det är inte illa. Jag kan rekommendera samtliga böcker, utan att ha läst alla, men speciellt några egna favoriter: "Om vänskap funnes" (hans fina romanporträtt av vännen Pär Rådström), "Blå måndag" (tänkvärd prosasamling), "Henrietta ska du också glömma" och "Kärlek rostar inte" (lysande Slas-romaner). Annars är "Samtal på ett fjärrtåg" och "De tio budorden" klockrena, i mitt tycke.
Just idag får vi också veta att Anders Paulrud, författaren och journalisten, gått bort. Jag nämner det i sammanhanget eftersom jag, ungefär som med Slas, hade ett mycket kort och till och med kortare möte med Paulrud en gång.
I mitt förra inlägg nämnde jag i förbifarten att en kulturredaktör en gång ansåg att jag hade en lång väg kvar till parnassen och det kunde ha varit Anders Paulrud, men det var det inte. Däremot var det honom, bland annat, som jag träffade helt kort på Aftonbladets kulturredaktion den gången när jag överlämnade en text - som sen alltså refuserades av hans kollega.
Anders Paulrud var då nyanställd som redigerare på AB:s kulturredaktion. Några år senare romandebuterade han och hann skriva några böcker till. Jag har dessvärre missat hans författarskap helt och hållet och kan därför inte ge nåt lästips. Men hans nya bok, som ges ut postumt inom kort, kan kanske få bli en inkörsport. En bok som handlar om sjukdom och död, det vill säga det mest självklara i livet fast vi oftast inte vågar ta i det. Skriven av en man som levde på övertid, märkt av cancer och jagad av döden.
Ibland tar den god tid på sej att hinna ikapp en, ibland sker det på nolltid.
Ändå är döden det enda säkra i livet från det vi föds.
Den vill göra sej märkvärdig på nåt konstigt sätt, och lyckas ofta rätt bra.

  • Comments(1)//blogg.rolfcarlsson.net/#post18