.

.

Allears - en smart affärsidé

MusikPosted by rolfcarlsson Mon, March 19, 2007 18:01:20
18877 band, 16822 låtar med 43 dagar, 14 timmar, 9 minuter, 58 sekunder musik.15049 medlemmar. Vad är nu detta? Jo, det är lite dagsfärsk statistik över den nya svenska demosajten Allears.se, som skivbolaget Sony BMG och TV4 dragit igång.
Den står öppen för alla musikskapare som inte har nåt skivkontrakt, och sånt är ju inte alla förunnat i dessa tider och har väl egentligen aldrig varit det. Men idag är det marigare än nånsin. Och även om det var hårt förr så var det fult då att starta egna bolag. Idag är det tvärtom, do-it-yourself-grejen är nästan lag bland musikskapare. Man måste ge ut sina grejer vad det än kostar. Och för den som inte vill satsa några pengar kan lyckan vara gjord ändå. Så demokratiskt är det idag. Demokrati på gott och ont...
Man kunde svära ve och förbannelse över skivbolagen förr när dom skickade tillbaks ens demokassetter med nån liten trist kommentar. Att det skulle vara så hopplöst, så svårt, så diktaturlikt. Men jag vet inte vad som är värst, när man jämför då och nu. Idag hojtar vi tillbaka att vi inte behöver skivbolagen längre och spatserar kaxigt fram och både hörs och syns på Myspace och andra communitysidor på nätet.
Ingen som säger åt oss vad vi kan och får göra, det är bara att göra det. Vi behöver inte ens kunna nånting längre, inte skriva låtar, inte sjunga, inte spela. Det är bara att stöna ur sej nåt, skita hejvilt omkring sej. Lukta vad det lukta vill.
, Det var inte bättre förr, det är inte det jag försöker säga. Men ändå skulle jag vilja säga att det som nu håller på att hända inte bara är av godo.
Vi översköljs av en massa surr och sörja som varken berikar eller när. Okej, jag är snart 40 och tenderar väl att vara nån slags gnällig gubbe i ungdomarnas ögon. Men den smällen kan jag ta. Jag har också varit ung och punk, skrikit ut min längtan och slängt iväg vilsna rader till kärleken och haft politiskt "helt korrekta" åsikter.
Detta sagt som en liten parentes, men ändå. Det skulle handla om musikutbudet och skivindustrin, just ja.
Reflekterade över en sak. Det fanns några år när skivbolagen hade nån märklig policy (?) som innebar att dom inte svarade på några frierier alls. Man skickade sina grejer men utan nån som helst reaktion. Vi pratar om 90-talets mitt ungefär.
Vad händer nu? Jo, man vidareutvecklar det här nonchalanta tillvägagångssättet. Nån käck figur kom på den geniala idén att göra business på alla stackars demoskickare. Kanske är det Daniel Breitholtz själv som fick idén, vad vet jag. Nu inbjuder han och kollegerna på Sony BMG och TV4 till att lägga upp sin musik på sajten Allears.se. Sony BMG slipper därmed att lyssna igenom säckarna med tusentals demos och säkert lockar det "över" en massa andra förhoppningsfulla demosnickare som brukar ligga i posthögarna på dom andra bolagen också. Det är alltså åtskilliga (se siffrorna ovan) som anammat den här sajten redan. Och hittills har ett enda band fått kontrakt, på en singel. Det är ju bara att räkna ut själv hur många procent som i själva verket har nån chans alls... Men okej, det är ett sätt att bli avlyssnad. Man får kritik och beröm och är man någotsånär driven kan till och med en sån som Daniel Breitholtz klämma ur sej nåt positivt och trevligt. Annars kan det liknas vid rena Idol-sågningarna också. Och musiker som vill upp på Allears-listorna slickar varandra i recension efter recension. Det här att hålla på och tycka om varandras grejer är åtminstone jag ytterst kluven till. Men, men... allt är ju tillåtet idag, och att avrätta varann har blivit helt acceptabelt. Speciellt efter Idol.
Allears ger sken av att vara en helt gratis demoportal, men så är det inte. För ynka tjugo spänn i månaden kan man bli så kallad VIP-medlem. Till bilden hör att endast och allena VIP-medlemmar kan få en låt utsedd till månadens bästa och därmed vara med och slåss och ett skivkontrakt. 240 spänn om året är ju inte mycket att bråka om, med tanke på att man kan bli världsstjärna. Men om man synar siffrorna förstår man ju att det här innebär rätt så betydande intäkter. Och med tanke på både vad som erbjuds och kan uppnås genom ett VIP-medlemskap väljer förstås dom flesta att bli det. Smart tänkt av Sony BMG och TV4. Det som förr bara innebar kostnader, det vill säga när man skickade tillbaks alla tusentals demos, har förvandlats till en rätt så oschysst affärsidé.
Man kommer säkert att "brejka" en och annan artist den här vägen, artister som tycker att det alla gånger vart värt att betala några hundralappar. Men dom flesta får gå tomhänta därifrån, inte bara knäckta av en massa taskiga, helt meningslösa recensioner utan också för att dom ärligt får höra hur fel ute dom är. Många av dom slapp vi höra på den tiden då skivbolagen visade dom på dörren. Och det på gott och ont, kanske mest på gott för deras egen skull.
Jag vet inte, men jag tror Sony BMG och TV4 gör alla dessa förhoppningsfulla unga musiker en björntjänst. Jag kan ha fel, men det är min övertygelse.
Men, för att nu bättre veta vad jag snackar om har jag givetvis lagt upp några låtar själv på Allears. Och jovisst, det lyssnas en del därute men gensvaret är väl sådär. Inte ens dom har riktigt mycket lyssningar till dags datum kan skryta med särskilt många nedladdningar.
Sony BMG borde ägna sej åt att se över hur man ska ta betalt för upphovsrättsligt skyddad musik istället för att profitera på alla dessa stackars wannabees. Allears har redan omsatt flera miljoner kronor i "medlemsavgifter", det är enkel matematik och en genial affärsidé. Frågan är hur länge det varar innan folk har genomskådat bluffen.
  • Comments(6)//blogg.rolfcarlsson.net/#post10